Jag har införskaffat en CCD-kamera med tillhörande filterhjul. Tyvärr har jag inte hunnit testa den ännu men i kväll så monterade jag i alla fall mina LRGB-filter från Baader i filterhjulet och testkörde det lite smått. Det fungerade finfint!
Nu väntar jag bara på tid och väder för att kunna testköra allt.
Då var man äntligen igång för säsongen. Lördagen den 15 september var det klart och mörkt nog för att börja fota igen. Inte så mycket har hänt med utrusningen sedan i våras, men jag väntar just nu på leverans av en ny CCD-kamera, men det återkommer jag till, denna kväll var det min vanliga Canon 500D som satt på tuben.
Jag hade planerat att fota M33 denna kväll och var då tvungen att ställa upp teleskopet på en liten annan plats än vanligt för att inte träden runt trädgården skulle skymma sikten. När jag polinställt och hängt på tuben så märkte jag dock att jag ändå placerat mig ca 1 meter fel. Bara att ta av tuben, flytta monteringen och börja om från början. Suck…
Sedan strulade kopplingen till kameran vilket tog ett tag att reda ut, sedan tog det som vanligt onödigt lång tid att aligna, fokusera och hitta objektet att fota. Efter allt var klart dock så körde jag igång en serie och gick in en stund för att värma mig. Efter en halvtimme gick jag ut för att kolla hur det gick och då hade kameran lagt av utan att ta en enda bild! Bah!
När det väl fixade till sig så körde jag igång på nytt och denna gång gick det hela fint, till ungefär halv tre-tiden då det visade sig att ett träd kommit i vägen ändå… 50 minuters exponering fick jag kasta.
Summan blev dock 21×5 minuter vilket ändå får räknas som godkänt. Bilden var som vanlig rätt brusig och svårbehandlad, men så här blev den tillslut. Jag är ändå nöjd med premiären, det hade ju kunnat bli bara pannkaka av det.
Senast Venus passerade mitt framför solen (för oss på jorden sett) var 2004 och passagen innan den skedde redan 1882. Nästa passage sker inte förrän år 2117 så dagens passage var med all säkerhet den sista chansen i livet att bevittna detta fenomen.
Jag hade egentligen inte tänkt att fota passagen, då jag inte har en susning om hur man går till väga när man fotar solen. Men veckan innan så kände jag ändå att jag nog borde ta chansen och testa i alla fall. Jag köpte ett litet solfilter som passar till mitt ST-80 som jag normalt använder som guideteleskop.
Jag fick dock ingen tid att testa att fota solen innan passagen skulle ske så jag var lite nervös över hur det hela skulle gå då jag skulle vara tvungen att lära mig allt på plats i skarpt läge.
Solen skulle gå upp i Stockholm runt 03.40 så jag klev upp vid 03.00 och åkte iväg till en liten kulle i närheten där jag skulle ha fri sikt mot nordöst. Prylarna hade jag packat ner i bilen kvällen innan.
Efter fyra tunga vändor hade jag fått upp alla prylar och monterat upp teleskopet. Tyvärr så gick solen upp i moln och det dröjde en liten stund innan solskivan kunde titta fram genom en liten lucka i molntäcket.
När solen väl tittade fram lite så började jag testa att ta lite bilder men det blev inte helt bra och sen så försvann solen titt som tätt och då var det bara att vänta till nästa tillfälle.
Jag lyckades dock få en skymt av Venus och det var väldigt roligt att se. Jag använde hela tiden skärmen på datorn för att observera vad kameran såg.
Det var väldigt svårt att få in bra fokus och jag provade fokusera om ett par gånger, men den lilla tid som solen var framme ville man ju observera och fota och inte slösa bort på fokusering så jag fick nöja mig vid ett läge som såg hyfsat ut.
Jag tog några bilder och fick till denna bl.a. 
Jag filmade även lite genom att helt enkelt spela in skärmbilden från LiveView-läget på datorn.
Vid 5.30 ungefär så stängde himlen igen totalt och föreställningen var tyvärr över för min del. Jag satt ändå kvar till strax före sju för att inte missa om det mot förmodan skulle spricka upp igen. Det gjorde det inte och det vara bara att packa ihop och åka hem och sova lite till.
Ett par bilder på observationsplatsen.
Jag har hunnit med att lära mig lite mer av PixInsight och gjort om två bilder till.
Den ena bilden jag gjort om är den jag tog på M51 den 30:e mars förra året. Här har jag efter kalibrering och integrering av bilderna neutraliserat bakgrunden med PixInsights verktyg ”Dynamic Background Extraction”. Det fungerar ungefär på samma sätt som Gradient Xterminator till Photoshop. Genom att markera ut vad som är bakgrund i bilden så skapas en modell som sedan subtraheras från bilden och på så sätt neutraliserar färggradienter och vinjettering. Nästa steg är att färgkalibrera bilden, och där finns ett smidigt verktyg i PixInsight där man bara markerar vad som är mörk bakgrund och vad som är galax och sedan sköter programmet resten och resultatet blir en bra färgbalans. Därefter har jag strechat bilden icke-linjärt, ungefär som man gör med curves i PS. Detta gör att man får fram galaxen i bilden samtidigt som bakgrunden hålls nere. Efter det så har jag reducerat bakgrundsbruset så bakgrunden blir mer jämn och inte så grovkornig som den kan bli när man stretchar datat i bilden. Slutligen har jag ökat på färgmättnaden rejält och det är något jag inte fått till så bra i Photoshop så här tog jag i lite extra bara för att det kändes skönt att se att det fanns färgdata gömd där i bilden!
Så här blev resultatet av denna behandling
Nästa bild jag gjorde om var den på NGC2403 som jag tog i mars i år. Arbetsflödet för denna bild är i princip identisk med den för M51. Bakgrundsneutralisering, färgkalibrering, icke-linjär stretch, brusreducering och slutligen ökad färgmättnad.
Även kalibreringen av råbilderna är omgjord i PixInsight.
Och så här blev den bilden
Jag är nöjd med vad jag lyckats åstadkomma med PixInsight hittills och det känns som om det helt klart är ett bra alternativ till Photoshop.
Jag håller på att testa ett nytt program för att behandla mina bilder. Programmet heter PixInsight och är speciellt utvecklat för att jobba med astrofoto. Jag gav mig på datat från den 30 december förra året då jag fotade M42.
Jag har kalibrerat och stackat bilderna på nytt i PixInsight och sedan också efterbehandlat hela bilden enbart där, och inget i Photoshop.
PixInsight har väldigt kraftfulla verktyg för att neutralisera och korrigera gradienter i bakgrunden vilket gör all efterbehandling enklare. Centraldelen är sammanfogad av en kortare exponering mha det inbyggda HDRCombination-verktyget. Efter det har jag kört lite mer avancerad brusreducering. Bruset i den förra bilden var rätt grovt, men här blev det betydligt slätare. Slutligen har jag ökat på färgmättnaden så den sticker ut lite mer.
Allt som allt tycker jag att det blev en bättre bild denna gång, och jag gillar det nya programmet. Nu ska jag testa behandla om lite annan data också och se vad det kan göra för skillnad. Man måste ju ha något att göra under sommarhalvåret också då det inte går att fota.
Redan en knapp vecka från att jag tog min förra bild så var vädret bra igen, samt att det var helg så man kan vara uppe länge. Vid 21-tiden var allt riggat och klart och jag siktade in mig på NGC2403, en spiralgalax på ca 8 miljoner ljusårs avstånd, vilket gör den närbelägen i astronomiska mått. Förra gången testade jag köra lite kortare exponeringar på 3 minuter så den här gången körde jag det dubbla, 6 minuter för att kunna se vilken skillnad det kan göra. Jag var förberedd på en långkörare och jag startade bildtagningen strax efter 21. Vid 02-tiden drog det dock in moln, vilket det enligt prognosen inte skulle göra, så då var det bara att avbryta och börja packa ihop. Då hade jag fått ihop nästan fyra timmars exponering vilket får räknas som klart godkänt.
Totalt kunde jag använda 38 bilder i stackningen, dock så var det några där guidningen varit aningen tveksam men jag ville få med så mycket exponeringstid som möjligt så de fick åka med ändå. Om man jämför resultatet med min förra bild på M106 så är det mindre brus i denna, men det är också dubbelt så mycket exponeringstid vilket såklart gör sitt. Denna bild testade jag också att fota utan mitt LPR-filter. Filtret skall ju ta bort en del ljusföroreningar men det kapar även ljuset lite från det man vill fota så det krävs längre exponeringstid för att få samma signal som om man fotar utan filtret. Innan jag började fota så tog jag två testbilder på 7 minuter styck, en med filter och en utan filter. Jag ska försöka behandla dessa så lika som möjligt för att se vilken skillnad det gör med filtret och om det verkligen är värt att använda det. Men det får bli i en senare post.
Här är nattens resultat. Månen var uppe och störde lite så det hade nog kunnat bli ännu bättre om den varit nere istället.. Jag är hyfsat nöjd iallafall, men det kan ju alltid bli bättre.
Söndagen den 26 februari så var det för ovanlighetens skull stjärnklart och jag ville såklart passa på då det blivit väldigt få tillfällen att fota i vinter. Så jag riggade upp allt på kvällen och runt 20-tiden så var allt klart för att köra igång.
Jag var lite nyfiken på hur installationen av värmaren till sekundärspegeln påverkade diffraktionsspikarna då sladdarna gör ena spindeln lite tjockare. Så när jag ställt in teleskopet så tog jag en 30 sekunders testbild på Capella som är en ljusstark stjärna.
Som synes (klicka på bilden för att få en större version) så är den spiken som går rakt upp lite förvrängd och det beror nog på att sladdarna inte sitter helt perfekt längs kanten på spindeln, så där måste jag nog justera lite för att få snyggare spikes. Sen tror jag inte det har någon betydelse för hur bilderna blir i övrigt, men såklart vill man ju att allt ska se så bra ut som möjligt.
Efter det lilla testet så riktade jag mig in på M106 som är en spiralgalax som är belägen ca 22-25 miljoner ljusår bort. Jag hade fått för mig att testa lite kortare exponeringstid denna gång för att kunna samla in fler antal delexponeringar vilket skall minska ned bruset i bilden när man senare stackar ihop dem. Jag valde att köra 3 minutersexponeringar istället för 5 minuter som jag brukar köra. Sammanlagt fick jag ihop 40 st bilder men fick kasta en för ett flygplan hade oturligt nog passerat rakt i synfältet. Så 39*3 minuter blev det totalt.
När jag senare behandlade bilderna så tyckte jag ändå att det blev rätt brusigt och jag hade svårt att få fram de svaga delarna av galaxen. Jag vet inte hur stor skillnad det gjorde att minska ner på exponeringstiden.
Så här blev resultatet iallafall. Man kan även se NGC4217 nede i högra hörnet, samt några mer avlägsna galaxer i bakgrunden.
