Orion widefield

Det är nästan precis ett år sedan jag tog min senaste bild och även i år så var vi uppe i Jämtland och firade jul. Denna gång hade jag inte tid/möjlighet att dra ut den stora utrustningen så jag hade tagit med min min lilla Star Adventurer istället. Tyvärr har jag bara mitt kit-objektiv att fota vilket inte är så bra för ändamålet, men vad gör man?

En kväll då det var klart väder så lyckades jag fånga ca 70 minuter (140 x 30s) på Orion med brännvidden inställd på 55mm. Inga kalibreringsbilder (dark, flat, bias) tog jag. Jag fick mörka ner bakgrunden rätt mycket för att dölja kamerans artefakter men det blev helt ok ändå tycker jag. Monteringen fungerade fint och fokus lyckades jag få till rätt bra. Kul att se att man kan se Orionnebulosan rätt tydligt och att man kan skönja flambebulosan en aning vid stjärnan Alnitak.

Orion widefield

Här är en annoterad version.

Orion widefield annotated

Kul att äntligen få fota lite igen även om jag hade önskat att få fota med teleskopet. Nästa jul kanske? 😉

/Daniel

Publicerat i Nebulosor, Widefield | Märkt , , | Lämna en kommentar

Foto under mörk himmel

Äntligen fick jag chansen att fota under en mörk himmel. Jag har ju flyttat all min utrustning till mina föräldrar i Jämtland i hopp om att få chans att fota där istället för i Stockholm där det är väldigt ljusförorenat. Nu under jul när vi var på besök så fick jag tid över en kväll för att fota och väderprognosen såg bra ut.

Det var ett tag sedan man riggade upp allt så det tog en stund att ställa upp och koppla in all utrustning men jag hade förberett och monterat och polinställt monteringen ett par dagar tidigare så där sparade jag lite tid. Det var även first light för min nya guidekamera, en Lodestar X2. Det tog dock en väldig lång tid att få in fokus på guideteleskopet. Inte lätt när datorn stod inne och teleskopet ute och man saknar autofokus, det blev att springa en hel del vändor för att göra små små justeringar. Min önskan är att så småningom gå över till en off axis guider (OAG) så jag slipper köra separat guidetub.

img_6501

När så allt var klart att köra och det började så smått att skymma så riktade jag mig in på M101 som låg bra till på himlen.

Efter att ha riktat in teleskopet med hjälp av ekos inbygda solver (som använder sig av astrometry.net) och fokuserat så körde jag igång några femminutersexponeringar av luminans.img_6502

Här började dock det snart att strula då guidningen inte riktigt hängde med. Jag testade lite olika inställningar och jag gick till och med ut och kontrollerade att teleskopet var korrekt balanserat. Efter några försök att kalibrera om så gick det till slut men då visade det sig att det dragit in moln! Attans, prognosen hade ju sagt att det skulle vara klart hela kvällen/natten. Det var bara att parkera teleskopet, ta paus och käka middag och se om det lättade senare.

En timme senare runt 21-tiden så verkade det lätta en aning så jag startade igång allt igen och riktade åter in mig på M101. Nu strulade det återigen med kalibreringen av guidningen så det gick åt en hel del tid till att felsöka och testa olika inställningar. När jag väl kom igång så körde jag exponeringar på tre minuter istället för fem för att minska risken för att guidefel skulle förstöra exponeringen. Nu började det dock strula med en hel del andra saker. Batteriet till min usb-hub började dö så gudiekameran, som fick ström därifrån, slutade fungera. Det innebar också att min Raspberry Pi blev överbelastad då den istället försökte försörja all utrustning med ström så den ballade också ur. Som tur är så hade farsan ett rejält 12v-batteri som jag kunde låna och efter att ha kopplat om lite så startade allt upp igen. Dock så fick jag starta om Raspberryn och nollställa teleskopet och börja om allt från början igen. Ett tag senare så dog helt plötsligt den trådlösa routern också så jag tappade kopplingen till teleskopet. Efter en omstart så sparkade den igång som tur var, annars hade det varit kört. Andra problem jag hade var att KStars/Ekos kraschade och strulade en hel del. Värst var när jag upptäckte att den efter en krasch (jag var dum och startade inte om KStars) helt slutade spara de bilder som togs! Jag tappade säkert en timmes exponering där! Jag hade inte med mig min dator utan körde en virtuell maskin på en lånad dator, det kanske var en orsak, jag vet inte. Som grädde på moset så drog det titt som tätt in moln som sabbade mina exponeringar. Vid midnatt korkade det igen helt så då gav jag upp och packade ihop.

Totalt sett så satt jag med teleskopet i ca nio timmar men lyckades bara få ut ca 1 timmes exponering. När M101 var i moln gjorde jag en liten avstickare till Iris-nebulosan, men där fick jag knappt ihop någonting alls. Jag testade Ha-filtret men tror inte det blev någonting av det alls. Något annat jag märkte också var att jag på mitt L-filter fick en konstig reflektion i bilderna, vilket inte alls var så kul. Jag gjorde ett test på alla filter och samma artefakt fanns på R-filtret men inte på G eller B. Mycket konstigt och det är något jag måste kolla upp. Jag såg ingen imma när jag inspekterade visuellt.

Resultatet då? Efter en stackning och behandling av bilderna blev det såhär:

m101_66min

Bilden består av 66 minuters exponering varav 6 femminutersexponeringar och 12 treminuters. Dock så var många av treminutersbilderna av rätt dålig kvalitet då tunna moln dragit in så det mesta datat finns i de 30 minuterna jag fick från början. Inga darks, bias eller flats hann jag att ta så bilden är helt okalibrerad. Jag fick mörka ner bakgrunden rätt rejält för att få bort spåret av reflexen i filtret.

Totalt sett är jag rätt missnöjd med kvällen. Det var allt för mycket strul och kvaliteten på bilderna blev inte som jag tänkt det, och framför allt blev det allt för lite exponeringstid. Ska man hitta saker som var positiva så var det bl.a. att ekos inte hade några problem att koppla upp med all utrustning vilket var skönt. Autofokusen verkar ha fungerat utan problem. Det kan säkert bli bättre dock, jag tyckte inte bilderna var knivskarpa, men det kan även bero på dålig guidning.

Nu dröjer det nog ett tag innan jag kan köra teleskopet igen och jag har mycket att klura på för att få allt att lira som det ska.

/Daniel

Publicerat i Galaxer, Trial and error | 14 kommentarer

Test av Star Adventurer

Då jag för närvarande har flyttat all min utrustning till mina föräldrar i Jämtland i förhoppning att fota under mörkare himmel så har jag införskaffat en lättviktsmontering att ha här i Stockholm. Det handlar om Sky Watchers Star Adventurer som är gjord för att fota med vanlig DSLR-kamera och objektiv. Man kan också hänga på lättare teleskop om man vill. Max belastning är 5kg.

I vanlig ordning så när jag väl fått hem monteringen så var det inte en stjärnklar kväll på nästan en månad. Men häromkvällen så fick jag chansen att testa den för första gången.

Polinställning

Det första man gör är att polinställa, vilket görs enkelt med den inbyggda polsökaren. Jag använder mig av en app i telefonen som visar vart man skall placera polaris. Se bild nedan:
img_6157

Efter polinställningen är det bara att montera på kameran på en kulled som gör det möjligt att rikta kameran mot valfritt motiv. Nu äger jag inget bra objektiv som är lämpligt för att fota stjärnhimlen men mitt 50mm f/1.8 fick duga som test. Det ger ett rätt brett synfält men är ljusstarkt och snabbt. Nackdelen är att den saknar fokusring vilket gör manuell fokus lite svårt. Det lider även av ganska stark coma i kanterna.

img_6003

NGC 7000

Jag valde först att testa fota området kring stjärnan Deneb, där bl.a NGC 7000 (North America Nebula) ligger för att se om det gick att urskilja något där. Efter lite meck med att hitta rätt samt ställa in fokus så startade jag med 30 sekunders exponeringar. Jag testade 1 minut men bilden i kameran blev då nästan helt vit. I efterhand hade jag nog kunnat köra på det för rådatat var inte överexponerat men jag blev lurad av kamerans presentation av bilden.

Efter ca 20 minuter så märkte jag dock att det började smyga in ett träd i synfältet och jag beslöt då att avbryta och fota något annat. Jag hann dock samla på min 16 minuters exponering och en snabb behandling fick fram detta.

nortamericanebula_16min

Trots att min kamera, som är omodifierad och filtrerar bort mycket av de våglängder som nebulosor utstrålar, så kan man urskilja nebulosan, även om den inte direkt sticker ut från bakgrunden. Ser ni den i mitten? Den ser ut lite som Nordamerika, därav namnet :). Här kan ni se en lite tydligare bild på hur den ser ut.
Bilden är beskuren en del för stjärnorna i kanterna såg helt hemska ut p.g.a. coma.

M45

Jag riktade efter detta in kameran mot M45 Plejaderna. Där hade jag inga träd i vägen. Här visade det sig dock att objektivet sakteliga började att imma igen och efter ca 25 minuter så var linsen helt täckt av imma. Jag försökte putsa bort det men råkade då sabba fokuseringen så de efterföljande bilderna blev helt ofokuserade och var bara att kasta. Så total exponering här blev 25 minuter, delvis immiga bilder. Resultatet kan se ni här nedan.

m45_25min

Man kan se en tillstymmelse till nebulositet kring stjärnorna och jag är övertygad om att det hade framträtt mycket tydligare om inte objektivet hade immat igen. Även denna bild är beskuren för att dölja defekterna i kanterna av bilden.

Summering

I stort är jag nöjd med kvällen, monteringen fungerade som den skulle och det var det väl det viktigaste. Bilderna är helt ok, men inget speciellt. Mycket av det är såklart p.g.a. objektivet som inte är helt lämpligt för den här typen av foto och att imman satte stopp för mer exponering.

Publicerat i Nebulosor, Prylar, Stjärnhopar | Lämna en kommentar

M64 – i färg

Då jag inte har tagit några bilder alls i år så får man roa sig med att gå igenom gammal data och leka lite med det. När jag fotade M64 förra året så började jag ta färgbilder också men galaxen försvann ur sikte innan det blev klart. Jag tänkte att det skadar väl ändå inte att testa och se vad det gick att ta fram ur de bilder jag faktiskt lyckades ta? Röd och grön kanal lyckades jag samla 10 minuter vardera, medan blå bara blev fyra minuter. Inte mycket alls allt använda med andra ord, men jag gjorde ett försök ändå.

Det var mycket gradienter i färgdatat så jag fick beskära bilden rätt friskt men det var inte så mycket annat i bilden att se förutom M64 så det gjorde inte så mycket.

Här är resultatet:

m64_rbg

Publicerat i Galaxer | Lämna en kommentar

M13 – Herkuleshopen

Samma kväll som jag fotade M64 så hann jag med att fota M13 – Herkuleshopen en stund också efter det att M64 hade försvunnit utanför synfältet. Här körde jag endast RBG för att få fram en färgbild. Varje kanal tog jag 10 x 1 min. Så totalt 30 minuter, om man nu inte tycker det är fusk att räkna så 🙂

Herkuleshopen är en klotformat stjärnhop som ligger ca 25000 ljusår från jorden och desss diameter är ungefär 160 ljusår. Hopen innehåller runt 300000 stjärnor.

M13_RGB

M13 har jag fotat en gång tidigare, när jag precis hade börjat det här med astrofoto. Här kan ni se hur det såg ut då 🙂

/Daniel

Publicerat i Stjärnhopar | Märkt | 4 kommentarer

M64 – Black Eye Galaxy

Äntligen har det varit lite klart väder här i Stockholm och när prognosen visade molnfritt för fredagen så var det bara att rigga och hoppas att prognosen var korrekt.

Jag ville även testa den nya drivrutinen för min guidekamera som skulle göra det möjligt att autoguida med indilib. Tyvärr visade det sig att bilderna som kom ur kameran inte gick att använda. Jag vet inte vad som är fel men guidning gick inte denna kväll. Jag koncentrerade mig istället på att få en så bra polinställning som möjligt för att kunna köra oguidat så länge som möjligt. Indilib har en polinställningsfunktion som jag använde mig av. Den fungerar så att man tar en bild som den solvear (knasigt ord, men det betyder att den räknar ut koordinaterna för den bild som tagits och man vet då exakt var teleskopet pekar) via astrometry.net och sedan flyttar teleskopet en liten bit och sedan solvear igen och då kan den räkna ut polfelet. Efter ett par iterationer så sade den att jag var inom några bågsekunder vilket får räknas som rätt bra!

Jag testade sedan att exponera 1 minut och det visade inga tecken på stjärnspår så jag körde på det. Jag ångrar lite att jag inte testade längre tider men men, det är lätt att vara efterklok. Jag var ivrig att sätta igång då allt tar så mycket längre tid än man tror när man håller på att fixa och trixa med allt som ska ställas in. Indilib strulade lite också så jag spenderade en del tid med att starta om och sånt onödigt.

När allt väl lirade så letade jag efter något trevligt objekt som låg bra till med tanke på den begränsade synfält som jag har från min balkong. Jag såg att Messier 64, Black eye galaxy låg ganska bra till så jag bestämde mig för att fota den. Jag lade först in en sekvens på 10 minuter luminans, vilket jag sedan utökade så det landade på totalt 60 minuter. Luminans innebär att kameran registrerar data från hela RGB spektrat på en gång. Men eftersom kameran inte är en färgkamera så blir den resulterande bilden ändå svartvit. Det man måste göra är att via filter ta separata bilder i respektive färgområde och sedan slå samman dem till en färgbild efteråt. Då jag ville ha så mycket detaljer som möjligt så började jag med L med en tanke att ta RBG-bilder på slutet. Tyvärr räknade jag lite fel på tiden så galaxen försvann ur synfältet innan färgbilderna blev klara. Så kan det gå.

Så här blev bilden. Bakgrunden blev väldigt ojämn så jag fick mörka ner den rejält vilket gör att hela bilden blev rätt mörk.

M64_L_60min

Lite fakta om galaxen:
Avstånd från jorden, ca 17-24 miljoner ljusår (Står lite olika på nätet beroende på vart man läser)
Den är ca 50000 ljusår i diameter, alltså ungefär hälften så stor som vår egen galax vintergatan. Namnet har den fått från det mörka stoftband i centrum som kan liknas vid ett öga.

En kul grej man kan göra i PixInsight är att annotera bilden så den visar namn på de objekt den hittar i bilden. De blå cirklarna är avlägsna galaxer. Universum är stort!

M64_L_60min_Annotated

Publicerat i Galaxer | Märkt | Lämna en kommentar

DIY all sky kamera

Här är ett litet projekt jag velat färdigställa under ett tag och nu tog jag mig i kragen och monterade ihop alla delar som jag samlat på mig.

Det hela är en kamera som är tänkt att kunna övervaka natthimlen och se om det är stjärnklart eller inte.

Den består av en Raspberry Pi med tillhörande kamera, som saknar IR-filter för ökad känslighet. Just den här kameran har en M12 lins med 180 graders synfält. Det är inte den officiella Raspberry Pi kameran, som har en fast monterad lins och är mindre. Jag köpte denna på Ebay från Kina.

Sedan köpte jag en 100mm dome i plast från england och slutligen en IP65-låda från Clas Ohlson som jag stoppade allt i. Här är några bilder från monteringen.

Här har jag monterat domen på locket till lådan. Flänsen på domen är lite för stor för den här lådan och sticker ut en bit på långsidorna, men det gör nog inte så mycket.

Untitled

Så här ser lådan med dome ut.

Här är innehållet bestående av en Rasbperry Pi med monterad kamera. Jag har också en passiv Power over Ethernet (PoE) för att slippa dra så många sladdar. Nu får jag både ström och nätverk genom ethernetkabeln.

Untitled

Och här är allt monterat och klart i lådan.

Untitled

Och här en en bild tagen med kameran. Man ser bara taket i min lägenhet nu dock 🙂
image_0010_20150308_212004

Här är en bild jag tog tidigare idag innan jag monterade kameran i lådan, för att visa lite hur synfältet ser ut.
image_0008_20150308_132930

Nu måste jag bara se om jag får användning för den 🙂

/Daniel

Publicerat i Prylar | Märkt , , | Lämna en kommentar

Natthimmel utan fullmåne

 

 

Tänkte att jag skulle försöka få en bild på natthimlen igen fast utan fullmåne denna gång.
Återigen är det 30 sekunders exponering och 18mm brännvidd. Så med månen borta så ser man ändå hur ljusförorenad himlen är här i Stockholm.

IMG_2008

Denna bild är tagen så att alla lampor inte skulle komma med i synfältet. Skillnaden är att det bara är 15 sekunders exponering på denna. Den ljusa stjärnan är Jupiter.
IMG_2012

Publicerat i Planeter | Märkt | Lämna en kommentar

Natthimmel

Över jul och nyår så var jag hemma i Jämtland och vid en stjärnklar kväll tog jag en bild på Orion för att visa vilken skillnad det är på natthimlen uppe i Jämtland jämfört hur det ser ut mitt i Stockholm. Bilden är tagen med 18mm brännvidd och exponeringstiden är 30 sekunder.15480378634_669cb5aec7_o

Här är samma motiv från min balkong i Stockholm. Samma brännvidd och exponeringstid. Nu var det som synes nära på fullmåne vilket försämrar en hel del men skillnaden är (nästan bokstavligt) som natt och dag.IMG_1974

Jag ser fram emot att få fota någon gång under en mörk himmel.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Test av Indi samt flamnebulosan i Ha.

Nu var det länge sedan något hände här, men lite nya saker har jag haft för mig sedan sist.

Först så har jag, som jag skrev i mitt förra inlägg, upptäckt en ny programsvit för att styra över all min utrustning. Indilib heter det och det är en samling drivrutiner som via en client -> server arkitektur ger möjlighet att styra teleskop, kameror och annan utrustning.

Efter en mycket lång väntan har jag också fått tillbaka min kamera som varit på reparation hos Starlight Xpress i England. Eller ja, jag fick en annan kamera då de på något sätt lyckades slarva bort min kamera.

Hur som helst, vädret har ju inte varit så bra den här hösten, så det har inte varit många möjligheter att testa hur allt fungerar. Fredag den 19:e december var det dock utlovat molnfri himmel och jag riggade upp all utrustning för att äntligen få fota lite igen. Jag hade egentligen ingen förhoppning om att kunna producera något komplett foto då jag först och främst ville testa så utrustningen fungerade och de funktioner som finns i programvaran.

Ekos har fyra huvudmoduler: Kamerakontroll, Fokusering, Guidning och Alignment.
Kamerakontrollen sköter, som det låter, om kameran och där kan man lägga upp vilka sekvenser av bilder som kameran skall ta. Fokuseringsmodulen gör det möjligt att fokusera automatiskt om man har en motoriserad fokuserare, vilket jag har byggt. Guidning sköter om autoguidning vilket behövs för att kunna exponerna under längre stunder (om man inte har t.ex en 10Micron-montering som klarar 20 min+ oguidat).
Den sista men kanske mest intressanta modulen är Alignment. Där kan man se till att teleskopet verkligen pekar på det som man vill. Det fungerar så att man styr teleskopet till ett objekt man valt ut och sedan tar man en bild som skickas till alignmentmodulen. Där tar den bilden och jämför med en databas över stjärnhimlen tills den hittar exakt vad som kameran fångat. Det omsätts sedan i koordinater och om teleskopet inte pekar exakt på vad det nu var man ville så justerar modulen monteringen så att det valda objektet faktiskt hamnar mitt i centrum. Den eventuella avvikelsen man hade lagras så att vid nästa förflyttning tar monteringen hänsyn till felet och korrigerar det så att det blir en mer exakt pekning. Samma funktion kan även användas till att mäta polinställningsfel och på så sätt också hjälpa till att få en exaktare polinställning. Bägge dessa funktioner var något som jag ville testa och se hur de fungerade.

Det första jag var tvungen att göra var att fokusera teleskopet. Jag hade kört fokuseraren till ungefär det område som jag vet är nära fokus och sedan tryckte jag bara på auto så började Ekos att ta bilder och den väljer sedan automatiskt ut den bästa stjärnan. Sedan mäter den stjärnans HFR och manövrerar fokuseraren ut och/eller in för att bygga upp en V-kurva och räknar sedan ut vart fokus är som bäst. Allt fungerade mycket smidigt och det hela tog under en minut att genomföra.

När jag nu hade fokus var det dags att se hur alignment fungerade och jag började med att bara försöka lösa/identifiera (solve) det område som teleskopet pekade på just nu. Det gick fint och efter att det steget var gjort så valde jag ut en lite starkare stjärna, kommer inte ihåg vilken just nu, och styrde teleskopet dit. Sedan valde jag align igen och efter några sekunder så justerade teleskopets position en aning och när jag tog en kontrollbild så låg stjärnan exakt mitt i synfältet. Ett mycket lyckat test med andra ord!

Efter det ville jag testa polinställnignen, och det fungerar på ungefär samma sätt, man pekar på en stjärna nära södra meridianen för Az-axlen och en stjärna nära öster för Dec-axeln. Sedan så flyttar teleskopet på sig en aning, alignar synfältet och räknar därefter hur mycket fel som teleskopet pekar jämfört med polaxeln. Här var det lite svårt att veta hur mycket man skulle justera då man får felet i grader, bågminuter och bågsekunder och man vet inte hur mycket ett varv på justerskruvarna ger. Men efter lite justeringar hamnade jag tillslut hyfsat godkänt, inom några bågminuter. Det gick klart att göra mer noggrant, men jag valde att nöja mig så.

Nu var det dags att ta lite bilder och jag beslutade mig för att se hur NGC 2024, Flame nebula såg ut i Ha. Främst för att jag inte testat mitt nya Ha-filter ännu samt att Orion låg bra till från min balkong sett. Jag styrde mot stjärnan Alnitak, som är en av de tre stjärnorna i Orions bälte och som ligger precis vid både flame nebula och hästhuvudnebulosan. När teleskopet riktat in sig gjorde jag en align och tog en testbild. Alnitak var precis i centrum av bilden. Sedan lade jag in att kameran skulle ta 10 st exponeringar på 30 sekunder var. Tyvärr har inte Indi stöd för den kamera jag använder till guidning så jag är tvungen att köra oguideat och därför valde jag att endast köra 30 sekunder i det här fallet.

Efter den första bilden trillat in till datorn kunde man skönja konturerna för flamnebulosan vilket var otroligt häftigt att se. Men säg den lycka som varar. Efter att ha varit klart under hela kvällen så drog naturligtvis molnen in nu precis när jag skulle börja fota lite, så totalt blev det bara 2 minuter som gick att använda.

Här ser ni resultatet av de 2 minuterna. Med lite god vilja tror jag man även kan skymta området kring hästhuvudnebulosan också. När man fotar i Ha krävs det mer exponeringstid än vanligt då filtret bara släpper igenom ljus inom en viss våglängd så 2 minuter är alldeles för lite för att göra något vettigt av, men jag ville ändå visa upp resultatet.
FlameNebulaHa2min

För att summera så var det ändå en lyckad kväll då jag fick möjlighet att testa många av de funktioner som Indi tillhandahåller och verkligen se att det fungerar med min utrustning. Teleskopet, kameran och fokuseraren styrdes också från en raspberry pi med WiFi och det var en stor skillnad att kunna sitta inne i soffan och styra allt trådlöst istället för ute på balkongen och frysa. Nu ser jag fram emot att få försöka producera en ordentlig bild också och inte bara hålla på att testköra allt.

/Daniel

Publicerat i Nebulosor, Programvara, Trial and error | Märkt , , | 3 kommentarer